Efter att ha läst Populärmusik från Vittula ska jag skriva en slutgiltig kommentar på hela romanen. Jag tycker att boken är bra och intressant, samtidigt som jag hade en konstant obehagskänsla medan jag läste den. Hela samhället och situationen i Pajala känns väldigt otrygg och jobbig, med bland annat släktfejder och viktiga könsstereotyper.
Jag har reagerat på att kvinnor i boken alltid beskrivs som grupper utan specifika identiteter, och minns inte en enda namngiven kvinna i hela boken. Mattis syster och hennes vänner t.ex beskrivs alla på samma sätt, som tuggummi-tuggande och fnissiga. Den kvinnosyn som presenteras i boken är alltså också en del av det som jag tycker blir obehagligt i kombination med fixeringen vid att inte vara knapsu, dvs omanlig.
Ibland har de väldigt icke-glorifierande bilderna som Matti målar upp av sin barndom en humoristisk känsla som gör att boken ändå känns ganska rolig, trots att jag ofta tycker att det obehagliga väger över. Jag tror det beror på min egna skräck för den svenska "landsbygds-misären" som jag tror finns, trots att det säkert inte är lika stor skillnad mellan stad och landsbygd som jag fått för mig.
Jag kan inte riktigt komma på någon annan bok som jag tycker påminner om Populärmusik från Vittula, för boken och temat känns väldigt eget. Jag har nog faktiskt nästan aldrig läst en roman som utspelar sig i Norrland, vilket visar på att bokens karaktärer verkligen lever i periferi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar