Jag tycker att Populärmusik från Vittula varit bra än så länge, det kan bero på att jag tycker väldigt mycket om den här sortens historier som är både lite komiska och tragiska samtidigt. De är intressanta eftersom de blir lättsmälta men inte lättglömda. Medan jag läst har jag tänkt mycket på att den passar väldigt bra in i projektet "De andra" eftersom den visar på hur "de andra" och centrum och periferi kan vara olika för samma grupp, beroende på vem de jämförs med.
Centrum och periferi i den här boken är skiftande tycker jag, eftersom den bygger upp två olika synsätt; det ena där Vittulaborna känner sig som "de andra" i Sverige. De är utstötta och undanskymda i landet, passar aldrig in eftersom de antingen bryter på finska eller svenska. I Sverige hamnar de alltid i periferi.
Men det finns även ett kapitel där en svart man från Kongo kommer till Vittula för att byborna ska få träffa och lyssna på en svart människa. I den situationen blir ju han, som inte ens presenteras med sitt namn, i allra högsta grad "den andre". De kallar honom för den svarte eller Afrikanen och på så sätt blir han till och med representant för alla "de andra" I Afrika, i länder han aldrig varit i eller rimligtvis kan veta speciellt mycket mer om än Vittula-borna. I detta avsnitt hamnar istället Vittula-borna i centrum, det är de som blir besökta och som är fler till antalet, det är de som har makt i relationen till den svarta mannen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar